Kunmings flygplats

Man blir djup och svår när man går genom flygplatsens långa korridorer med melankolisk musik i öronen. Allt blir vackert då. Stressade kineser som önskar att de hade längre ben, vackra tax free försäljare med stram knut i nacken, barnfamiljer som för förta gången ska ut och resa och landsbygskineserna som ser en flygplats för första gången och leende poserar framför alla gaterna. Flygplatslivet är rikt och jag njuter lite. Trots att jag precis spillde chilipasta på mina nya röda byxor.

 Nu är det alltså dags att flyga igen. Önskar att jag vore poet och kunde formulera vackra meningar om vad kroppen känner.  Jag lovade mig själv och mina vänner att komma tillbaka, och nu är det två timmar kvar tills planet lyfter mot Taiwan. Landet som gjorde mer med mig än vad jag gjorde för det. Landet som satte igång en inre resa som tog mig till en vardag jag inte hade väntat mig!

Taiwan, formosa, den vackra ön. Hao jiu bu jin le. Long time no seen.

 Lite pirrigt är det allt. Man kan aldrig komma hem igen, bara komma tillbaka. Så är det nog. Kommer nog inte bli som förut, precis som jag har förändras har säkert mina vänner också sett en ny vardag gry.

Det blir ett äventyr, och det kan man ju inte tacka nej till i det här läget.

Först ska jag med flyg ta mig ner till södra Taiwan där min gamle gode vän Ivan bor. En person som jag lärde känna genom Carpenters Coffee bar, dit han kom för att lära sig engelska och få lite hjälp med sina tyskaläxor. Han blev också en behjälplig översättare i många lägen och är dessutom en duktig pianist! Där ska jag vara i nästan en vecka. Fick ett detaljerat schema igår med minutplanering. Och jag som trodde att jag levt efter principen ”fullt ös medvetslös” de senaste veckorna. Nej nej, nu är det taiwanesiskt 12 timmars schema som gäller. Gode gud, ge mig kraft!!

Sen bär det vidare till två dagars sol och dykning i allra södraste delen av ön, för att sedan landa hos fallskärmsjägaren Chase. Där ska jag bo i två nätter och leva lantliv. För att till sist entra lägenheten i norr som var mitt hem under ett fantastiskt halvår. Då blir det Carpenters coffee bar häng och utflykt med vännerna i Zhongli.

 De senaste dagarna i Kunming har varit fantastiska. I torsdags höll jag ett bibelstudie i en av stadens 3 själv församlingar. Först avnjöts en god middag med församlingens andre pastor och jag passade på att intervjua lite om livet som kristen ledare år 2012 i Kina. Det var spännande och jag försöker förstå hur Gud kan se varenda liten människa på den här jorden! Det blir extra stort när man ska försöka greppa församlingens 7000 medlemmar och deras personliga vittnesbörd. Har Gud mött alla dessa människor? Ja, han har ju det, och jag får försöka hålla tillbaka tårarna vid den insikten. Pastorn berättade också om deras dopcermonier. Runt 300 varje doptillfälle!

 Efter middagen gick vi till lokalen där föredraget skulle äga rum och jag gjorde mig iordning. En stor grupp slöt upp och vi började med att leka två lekar (kvällens orosmoment) Det hela gick bra men ännu en gång blev det bevisat att den information man får av kineser ofta inte är helt korrekt. Denna ungdomsgrupp som jag skulle tala till var inte alls speciellt unga. Nej det var en salig blandning av gammal och ung, med betoning på gammal. Fick kasta om lite i planeringen men drog sedan igång det jag förberett. Åh, det var så roligt! Finns det något bättre än när man ser att budskapet går fram? Efteråt hade vi en lång frågestund och allt avslutades med en bön på svenska och kinesiska. Jag gillar känslan när det blir så tydligt att Gud kan alla språk!

 Fredagen bestod av en långpromenad och lite strövande i parken. Mycket parktid den här resan. Men det är så vackert. Allt blommar, både människor och växter. Folk dansar, spelar musik, åker rollerblades och barnen fångar slemmiga djur i vattnet. Och jag får agera publik och njuta av en gratis föreställning. Sen lyxade jag med massage för hela 25 kronor av en gullig tjej som sedan bjöd in till en stunds tv tittande.

 Lördagen var den stora dagen. Konsertdax och nerverna gjorde sitt sedvanliga jobb med pirr i mage och frenetiskt toabesökande. Men så var det dags. Först grillfest med ett 50 tal gäster och sen höll vi en konsert på scenen där vi byggt upp ett litet café. Kvällen blev toppen och trots att det var nästan lika många svenskar som kineser i publiken så var vi nöjda! Jag gjorde även min premiär som basist, vilket självklart var det stora nervositetsmomentet. Efteråt firade vi med varsin persika och några avsnitt family guy. Som sig bör när ett stort projekt är avslutat!

 Och idag är det söndag och transportdag. Det behövs efter några intensiva dagar i Kunming…

 Åh, blir trött på mig själv, blir sånna uppsatser till inlägg! Tror den här bloggen egentligen är viktigast för mig, då det är ett bra sätt att sätta ord på det man ser och känner. Hoppas inte jag tröttar ut den som läser!