Hälsning från Taiwan

Schemat har de senaste dagarna varit bortom hektiska.

 Gör en kort summering: Anlände i Gaoxiung i södra Taiwan för en vecka sedan. Fällde en tår av glädje när lilla plutt Taiwan gjorde sig synlig under flygplanets vingar.  Som en glittrigt guldhalsband i det tjocka mörkret och nån form av hemkänsla drabbade mig.

 Taiwan är som väntat helt underbart. Bodde två nätter hos min vän Ivans föräldrar som visade sån enorm gästfrihet. Pappan arbetar som pastor och hans fru som musiklärare. Nu är pensionen stundande och de börjar avsluta sina livsverk och forma en ny vardag. Det var fint, lite sorgligt men mest spännande och se och höra om deras liv. Ivan hade gjort ett minutschema för våra två dagar som vi såklart följde. Diverse sevärdheter, lite återupprepning av mina favoritställen sen förra gången jag var där, den godaste maten förtärdes och solen var stor och gul mot oss.

Men nog känns det att man har rest ett tag nu. Krafterna har sinat i en hiskelig fart de senaste veckorna.

 Efter Gaoxiong to vi en buss till badparadiset Kenting i södra Taiwan. Det kanske är resans största kulturkrock. Åka till ett sol och bad paradis med tre solskygga kineser som inte gillar varken sand, värme eller sol är en utmaning! Med solskyddsfaktor 90 och långärmat så tog de ändå sig ner till stranden och nog blev det lite bad. Jag själv grillade mig lite och njöt av att blicka ut över ett oändligt hav. Det är nått visst med hav. Evigheten känns lättare att förstå och när solen är så där lagom eftermiddagsvarm mot ansiktet så kan man inte annat än le.

En aktivitet som bör nämnas under mina Keningdagar är snorklingsutflykten tillsammans med tre kineser. Jag som egentligen inte är något superfan av undervattensaktiviter fick här gå in i nån typ av ledarroll. En kines i varje hand som drog och slet i skräck. Men efter 40 minuters KBT light, med vattentema så tog vi oss sprattlande fram i det vackra korallandskapet.

 Efter detta väntade buss tillbaka till Gaoxiong, där stod fallskärmsjägar Chase och väntade. Chase har en tendens att tappa bort saker, speciellt nycklar. Det var därför inte förvånande när han låste in dom i bilen när han ska ut och hälsa på mig. Efter detta lilla projekt tog vi oss i alla fall till hans hemstad Pingdong, som också ligger i södra Taiwan. Där hämtade vi upp en annan fallskärmsjägare som också var med i engelskaklassen i Zhongli. Hon heter Book och är kanske den mest vältränade kvinna jag känner. I tryggt sällskap åkte vi alltså hem till Chases familj där även Cindy, en vän från Zhongli slöt upp.

 I den här familjen får jag möta något annat än hos pastorsfamiljen i Gaoxiong. Detta är en typisk söder/landsbygd familj. Mamman och Pappan driver en Beetlenutaffär, Beetlenut är som en lättare drog som allt för många tuggar här nere. Hans hem är öppet ut mot gatan och många kommer dit för att umgås och tugga nötter. Det är verkligen en kontrast mot mitt förra boende, men det är en spännande miljö att vistas i och jag lär mig mycket om den taiwaneska kulturen på ett ärligt och avskalat sätt. För om sanningen ska fram så är det så här de flesta taiwaneserna lever. Enkelt . Och med bara 2 % kristna av 25 miljoner människor så blir den här taostiska familjen jämfört med pastorsfamiljen en Cheng/Svensson familj.

 Igår åkte vi till en bergsby där en klan aboriginer bor. Många aboriginer är soldater. Detta på grund av en bra inkomst och inga krav på höga betyg. De är dessutom jägare sen barnsben och ofta stora och starka jämfört med den tanige stadstaiwanesen.

Vi åkte i en timme innan vi kom fram till ett berg, med ett vattenfall. Där nere stod ett stort gäng killar och jobbade med att få grillen igång. Det kändes lite som en dröm. En liten oas med ett vattenfall som förser med friskt vatten och där små aboriginpojkar busar och klättrar i lianer. Här spenderade vi hela dagen. Ja vi satt på stenhällen från kl 9 på morgon till kl 17. Bad varvades med sång, och en massa mat. Jag tror jag åt kött från säkert 10 djur. Värt att nämna är flygande ekorre som faktiskt var rätt gott, och så vildsvin. Allt jagat för hand i den snåriga djungeln.

Det är svårt att beskriva hur det faktiskt såg ut, jag satt med öppen mun 90 % av tiden.

 Helt plötsligt rasslade det till i skogen och en flock med apor gjorde sig synliga. Snabbt hoppade två 15 åriga killar upp på sina mopeder och åkte och hämtade vapen. Trots att det är olagligt att jaga apa så händer det att de jagar dem ändå, färsk apa ska nämligen vara en delikatess.

Men så plötsligt dök byns egna polis upp i full fart. En polis vars partiskhet är ett faktum då han är en medlem i triben. Han gav dem en sträng blick och sa: måste ni visa vapnen när jag är här, kan ni inte vara lite smidigare? Och sen åkte han. Men det blev ingen jakt. Nej, nån reseguidbok har med vattenfallet på saker att se i området och lockar därför några turister per dag. Ingen idé att skapa uppståndelse sa de. Pojkarna åkte vackert tillbaka med sina vapen, men tillade lite kaxigt att de sköt varsin vildgris här om dagen. Ja så där fortsatte dagen. Med ett litet avbrott på en timme då de visade oss deras mark och en fantastisk hängbro som de byggt.

Efter att vattenfallssamkvämet var över åkte vi till deras tribe där vi åt lite mat och kollade på området. Alla dessa aboriginer är dessutom kristna. Det är häftigt och se deras överlåtenhet, och jag kan förstå att väckelsen är stor bland dessa bergsfolk. De lever så nära Guds skapelse och att varje dag få börja dagen med att blicka ut över fantastiska vyer hjälper nog att förstå Guds storhet. Jag fascineras över vilken konstnär Han är!  Jag blev i alla fall lite nyfrälst under dagen i dem fantastiska bergen.

Idag har verkligen varit dagen efter dag. Gårdagen tog stor del kraft, speciellt eftersom jag knappt fick nått översatt utan var tvungen att lyssna sjukt noga på kinesiskan och försöka förstå vad de pratar om. Men vi har varit på en lång moppeutflykt till en liten by som har en katolsk kyrka från 1890 talet ( det är väldigt gammal för att vara Taiwan). Det är för härligt att köra moppe på de slingriga vägarna. Plus att man hinner fånga lite soltid!

Imorgon bitti tar jag mig till resans sista stopp. Zhongli, platsen där allt började en gång! Ska bli fint och träffa alla igen och jag hoppas hinna med allt som planerats utan att köra slut mig helt.

För på fredag börjar jag nämligen resan hem, och där väntar den stora kärleken och ungdomsläger!

Man får längta hem när det bara en fem dagar kvar. Det är en skön känsla, och jag använder den till att njuta extra mycket av dagarna som är kvar.

 Önskar att jag kunde ladda upp lite bilder, men mina tekniska kunskaper tar mig inte så långt.

Over and out

Ellen