Dagens cykelreflektioner

Man ska inte cykla bakom bussar. Det är ett som är sant. Bussarna här lever sitt eget liv i trafiken. Som liten rädd cyklist blir dessa fyrhjulade jättar högst obehagliga moment. Och all denna avgas som letar sig in i svenska oförorenade luftrör, dom har det tufft den här månaden!

 Men med vinden i håret har jag ändå tagit mig fram på Kunmings gator idag.

Nu går dagarna. Fortare än någonsin. Kanske är det för att jag inte fyller dom med tusen sevärdheter varje dag utan hinner vila lite också.Jag har kommit in i ett efterlängtat kinesiskt lunk. Hänger lite i parker, går på stan och repar inför vår konsert.Idag har jag dessutom tagit mig en liten sovmorgon, skönt! Sitter och tittar ut genom de stora fönsterna och skriver på mitt bibelstudie tills på torsdag och undervisningen till Långserumlägret som vevas igång dan efter att jag landat i Sverige. Skönt att kunna ta lite tid för det!

 På torsdag ska jag alltså hålla i ett en timmas bibelstudie i en församling. Det är för en grupp ungdomar som varje vecka ses för att lära sig mer om bibeln och träffa andra kristna ungdomar. Ett sånt läge tackar man inte nej till, trots att jag nu några dagar innan kan känna en viss nervositet inför uppgiften. Kanske egentligen inte för själva undervisningen, mer för att de vill att jag innan bibelstudiet ska leka lekar som ” rensar hjärtat, öppnar upp för undervisningen, ökar gemenskapen i gruppen och berättar nått om min kultur”. Åh, dessa människor är för sköna, de har såna gränslösa förväntningar på kreativitet! Vi får se hur det blir. Bibelstudiet ska i alla fall handla om Jeremia!

 Igår hade vi något som heter English corner. Jag hade trott att det mer skulle likna nån engelskalektion, men detta är ett diskussionsforum där utvalda ämnen ska samtals om. Gårdagens topic var USA. Vi fick till en spännande och intressant diskussion och det var en härlig grupp på 15 personer som slöt upp. Efteråt blev det såklart lite klassiska kulturfrågor, om Sveriges väder, om vi äter små eller stora fiskar och om H&M är billigt eller inte.  Det slår aldrig fel!

Man hinner tänka mycket när man reser själv och spenderar en massa tid med att observera dessa fantastiska människor. Resans insikt är att kineserna älskar pengar. Pengar högt och lågt. Amuletter för rikedom och stenar som ska ge lycka säljs som smör. Buddah som för övrigt ser olika ut i de flesta länder är i Kina tjock, och håller ofta mat i handen. Det säger rätt mycket om hur de ser på sin relation till Buddah, men också sina andra kinesiska gudar. De ger och offrar till dem, för att få igen. De bränner låsaspengar för att få igen riktiga. De ger Buddah en färsk ananas för att få igen tiofalt. Karmareglerna praktiseras extra hårt på den ekonomiska fronten. Mammon jublar.

Men det finns en slöja av sorg över denna pengalängtan.  För har man inte pengar, är man inte lycklig. Det blir extra tydlig när man hamnar i en konversation om pengar med en kines. Konversationen dör fort, då de bara fastslår att Sverige är så rikt, så det är därför vi inte behöver offra till gudarna. Det biter inte när man säger att pengar inte är så viktigt, deras svar kommer så snabbt. ”Det är klart att det inte är viktigt när man redan är rik”. Detta är det största berget att bestiga när en kines kommer till tro upplever jag. Sättet att se på pengar, och förståelsen för att Jesus inte behöver våra materiella offer, utan våra hjärtan känns för ogreppbart i vimlet av alla lyckostenar, feng shui och karma.

 I naturreligionerna men också inom taoismen offrar man till onda gudar, för att de ska vara sparsamma med sin ondska. Man mutar dom helt enkelt. Men så lär de känna Jesus och ska försöka förstå att de inte behöver muta honom för att han ska vara god. En god gud som ger oss goda gåvor, och som inte straffar oss när vi hamnar en bit från honom. Är det verkligen sant? Finns det inte en baktanke? Vad är Jesus affärsidé?

 Det skär i hjärtat när jag hör detta. Och när jag igår åkte förbi en kyrka med en juvelshop på kyrktorget förstår jag att de har en bit kvar innan dessa affärslystna kineserna kan släppa kyrkan som en affärsidé.

 dag har jag också köpt fint te som håller i 30 år. Kändes obehagligt att tänka att jag ska dricka det när jag är 50…men den söta tetjejen var en fantastisk försäljare och jag var tvungen att jobba på hennes nivå genom att vara en god köpare. Och sen stöttar jag ju den lokala handeln. Den ursäkten kommer man långt på, speciellt när det är skorea in chinatown!