Bland kyrkor och terrakotta

Har hamnat efter i bloggandet, och här kommer en summering av de två senaste dagarna:

Söndagen bjöd på en underbar förmiddag en otroligt vacker park! Parken kryllade av pensionärer som spelade, dansade sjöng i kör, spelade teater och motionerade. Det var underbart och se och jag gick med ett leende på läpparna hela morgonen. Sen gick jag uppför ett litet berg till ett stort utsiktstempel. Där hade jag utsikt över hela förbjudna staden vilket var mäktigt!

Efter denna underbara morgon gick jag en lång stund för att komma fram till himmelska fridens torg där jag enligt min turistplan skulle ta ett traditionellt kort på Maos stora porträtt. På vägen dit möts jag av galna försäljare som prackar på mig massa olika prylar. Fattiga, handikappade och påverkade människor fyllde gatorna och de ryckte och drog i mig. För första gången under resan blev jag rädd. En kvinna kom fram och rykte min flaska med vatten ur händerna på mig och drack upp den i desperat törst. Överallt såldes en massa buddistiska lyckoamuletter och drakar till försäljning. Jag började gå fortare och efter en stund fram till torget. Där kom två studenter fram till mig och började prata. De såg ut som två typiska high school ungdomar och vi började genast snacka. Efter en stund bjöd de med mig till att gå och ta nått och dricka. När det är 30 grader varmt känns det givet. Vi gick till första bästa ställe och jag beställde in lite apelsindricka. De andra två köpte in lite te och snacks, precis som vanligt i den här kulturen. Vi pratade kanske i en halvtimma tills jag sa att jag var tvungen att gå. Då kommer notan. Och jag väljer att avrunda min story där.  Lurad ännu en gång. Och jag kände mig som ett fån. Jag visste att det här var ett otroligt vanligt sätt att blåsa utlänningar på pengar, och så föll jag dit också. Pinsamt. Och ledsen och arg gick och tog dom där dumma Maokorten. Eftersom taxis är förbjudna att stanna runt torget pga respekt för Mao, så fick jag gå en bit innan jag kunde hitta någon som kunde köra mig.

Jag hade kvällen innan hittat en adress till en kyrka och jag bestämde mig för att dra dit.

Väl där insåg jag att jag var två timmar tidig och fick fördriva tid i en park, halvsovandes på en bänk. Svettig och utan lunch, eftersom jag tidigare blivit av med pengarna.

Men så går jag på gudstjänst. Och spännande saker hände! Jag kommer in en fantastisk miljö. Långt bort från streetsellers och lureri. Jag sjönk ner i en av bänkarna och lyssnade till predikan som var på engelska!! En fin vän hade innan fått en bild när hon bad över mitt kyrkbesök som var väldigt konkret. När jag några minuter in i gudstjänsten får uppleva hur bilden blev verklighet så kändes det ännu mer som att jag var på rätt plats.

Efteråt satt jag och pratade med en kvinna som inte var troende. Jag berättade att jag jobbade i kyrkan och vi pratade en stund. Sedan var hon tvungen och gå, men kort därefter kommer en ung tjej fram till mig och sa: jag hörde att du jobbar i kyrkan och som ungdomspastor. Kan inte jag få prata med dig? Vi slog oss ner längst bak i kyrkan och pratade så länge att tillslut var kyrkan nersläckt och alla hade gått. Hon hade tusen frågor och var sargad av många brustna relationer, löften och hemska upplevelser. Det var fantastiskt att få prata med henne och Herren la ord i min mun.

Efter vi pratat klart frågade hon om jag ville åka med in till stan och äta kvällsmat med henne. Svaret var givet och vi tog bussen in och åt god mat och hängde hela kvällen. Hon bjöd dessutom, så incidenten tidigare under dagen kompenserades och jag hade råd att ta mig hem. Sarabeth, så hette hon lärde mig mycket om livet under den kvällen och vi hade stort utbyte av varandra. Hon var dessutom topstudent på Chinas svåraste universitet. När jag frågade henne om hon pluggar mycket svarade hon enkelt, nej, jag slappnar av och då går det bra i skolan. Skön inställning.

Nu är jag i Xian och har sammanstrålat med min gode vän Jonne som har varit bosatt i Kina sen ett år tillbaka. Fint med ressällskap!

Idag har vi varit och sett terrakottaarmén vilket var helt magiskt! Ännu en gång har kameran inte fångat upplevelsen med det spelar egentligen ingen roll, för det mäktiga bär jag med mig ändå!

Snart ska vi iväg till en muslimmarknad!

Be gärna om beskydd! Jag har mått dåligt de senaste dagarna.

Kram!