Jordbävning å Chopin

Berörd, sentimental, inspirerad och lycklig. Har lyssnat på underbar musik i kväll. Jag, Sessan och Peter har varit på konsert på ett universitet här i närheten. En mycket skicklig taiwanees framförde Chopin. Asiater är ju allmänt kända för att vara något i särklass när det kommer till musik, å teknik, å vetenskap, å... okej, de är rätt bra på allt. Kvällens pianist var fantastisk. Insåg att jag saknar den där konsertkänslan. Nervositeten innan, hettande kinder och svettiga händer, full koncentration och ingen återvändo. Känslan under och efter blir till en drog. En kick som är värd alla timmars förberedelse. Kunde riktigt drömma mig tillbaka till det ikväll. Chopin mina vänner. Han kan sannerligen sin sak!

Helgen var god, vi färgade mitt hår, vilket blev lördagsäventyret! Tro mig, att överlåta håret till någon som inte förstår vad man säger är värdigt att kallas äventyr. Resultatet blev kanske inte drömmen, men äsch tänker jag. Alla ska väl se ut som pippi långstrump nån gång i livet...

Nu till den stora nyheten. Här har det varit en jordbävning! Jo visst, i söndags skedde det hela. Vi hade varit ute och ätit med en god vän och satt i vår lägenhet och drack te. Helt plötsligt börjar min stol skaka. Självklart så kopplar jag inte utan tror att det är Sessan som skojar lite. Jag tittar på henne och får se ett obekant ansiktsuttryck. Vi börjar skrika men övergår snabbt till skratt. Vad händer!? Vi har pratat om detta sen vi kom till ön, när kommer det ske? Vad ska vi göra om det sker? Vi har till och med som vana att alltid ha en färdigpackad liten väska med pengar och pass vid sidan av sängen i ifall vi skulle behöva springa ut under natten. Nu var den här och vi fattade noll. Vår vän Patricia, som är en luttrad taiwanees skrattade åt oss. Hon fattade knappt vad som pågick. För dem är detta vardagsmat och de har varit med om värre. Skakningarna gick ganska snabbt över. Det är spännande hur Gud har allt i sin hand, Patricia skulle ha åkt hem kl 19.30, men vi pratade om livet å eventuella tidsbegränsingar brukar ju då snabbt suddas ut. I vilket fall så stannade hon kvar. Gud visste att vi behövde någon som kom med lugnande ord i den här främmande situationen. Strax efter skalvet ringde en annan vän och kollade till oss. För den intresserade läsaren kan jag berätta att jordbävningen uppnådde 5,6 på richterskalan.

I fredags hade vi en hemläxa i en av engelskagrupperna, läxan handlade om rädslor. En kvinna hade där skrivit att tillsammans med Gud så har hon inget att vara rädd för.

Hennes ord blev mina när jag satt där, i en skakande fåtölj.

I går gjorde jag en spännande upptäckt. Det är första advent nästa helg. Har nog aldrig varit så obunden vid almenackan. Har ingen tidsuppfatting överhuvudtaget. Vi fick då genast sätta igång med julpysslet och tillverkandet av en paketjulkalender till personalen på caféet är nu i full gång! Adventsljusen är inhandlade å juldukarna som Sessan packade med från Sverige ska strykas. Fast det sistnämnda får nog vänta nån vecka till ...jag är ingen julfantast direkt, men jag måste erkänna att så här långt bort från hemmet ser även jag framemot lite julgranspynt å röda tomtar.

På torsdag har vi en stor thanksgivingkonsert, det blir kul. Jag och Sessan ska sjunga lite och jag ska spela nått taiwanesiskt stycke på cellon. I övrigt så ser det ut att bli en vanlig arbetsvecka med förhoppningsvis många ljuspunkter!

Var ton skall en hyllning till dig bära. Orden har prytt mitt cellofodral det senaste året. Å ikväll gjorde dom sig påminda. Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig.