Thanksgiving, hav och risfält.

Hej hallå! Nu ska det uppdateras.

Thanksgiving konserten gick bra! Det var ca 75 personer som dök upp å det var många glada miner under kvällen! Jag och Sessan bjöd på en liten show som blev mycket uppskattad. Allt skedde på taiwaneiskt vis, det vill säga mycket oklart. Exempel från verkligheten: Vi hade repat med ett band inför konserten, vi skulle framföra fem låtar tillsammans och det skulle vara lite blandade låtar. Genrepet går bra, men så på sista låten så byts liksom hela bandet ut. Ny gitarrist, pianist och trummis tar plats. Vad är nu detta frågar vi, - jo , det här är det nya bandet som ni ska spela med. Jaha säger vi. Vi brukar annars ha konsert med det bandet vi repat med. Där tog diskussionen slut och konserten vid. Det hela gick bra och vi hade fin support. 30 soldater med starka stämmor klämde i och klappade händer. Det var roligt. De hade med sig en kalkon som present till oss. Denna avnjöts efter 10 rätters måltid på kinesiskt vis. Mätt var ordet på allas läppar och vi somnade gott nån timme senare.

Efter den fullsppäckade dagen så kom baksmällan. Vi kan kalla det för medvetslöshet, seg och eländig har jag känt mig. Ryckte dock upp mig i lördags då det var dags för äventyr.

Vi hade blivit hembjudna av en god väns farmor till hennes hus vid havet. Hon är hakkanes ( urbefolkningen på ön) och kan bara prata hakka, alltså ingen mandarin eller engelska. Farmorn hade aldrig sett utlänningar förut och hon var mycket gammal och blev väldigt uppstressad när vi kom. Vi åkte då iväg en stun till havet. Samma strand som vi besökte tidigare i höstas. Underbart vackert å varmt nu också, även om vindarna avslöjar att hösten trots allt är här. Vi strosade runt på fiskmarknaden och njöt av utsikten. Försöker liksom mata ögonen med så mycket hav som möjligt. Önskar att jag kunde filma med mina ögon. Får se så mycket vackert, som inte riktigt går att fånga på bild. Kanske att jag bara behöver vänta några år, sen har väl någon tillverkat en sådan produkt. Efter att ögonen och näsan var mätta på sol begav vi oss tillbaka till huset och fick där avnjuta god mat där alla ingridienser var hämtade från trädgården. Till och med riset. Fascinerande! Efter maten tog vi en fantastisk vandring på risfältet. Tror ibland att jag drömmer. Jag är verkligen på andra sidan jorden. På ett risfält. Med en stråhatt på huvudet.

Här vill jag att mina barn ska växa upp.

Idag har vi varit i kyrkan. Det är en härlig församling, men känner inte riktigt att vi kommit "in" i gemenskapen än. De är väldigt blyga med att prata engelska, vilket begränsar umgänget. Jag antar att det inte är så mycket att göra åt...

Idag pratade pastorn om att vi ska se församlingen som en symfoniorkester. En liknelse som jag såklart diggade. Alla är viktiga för helheten. De orden ska jag bära med mig veckan när vi nu går in i julkonsertsrepandet och planerandet inför julfirandet på riktigt.

Ikväll har jag fått fotmassage av Sharri och Sessan, tänk att få ha så fina systrar.

Vi har också fixat med vår adventskalender till personalen. 24 personliga paket är nu inhandlande, och imorgon ska vi försöka få upp den.

Denna vecka är fullspäckad. Vi har massor att göra. Bland annat så ska vi föreläsa¨på universitet i en kurs om foreign countries, studenterna pluggar till turist guider. Vi ska tack och lov prata om sverige och om vår kultur. Blir en utmaning, speciellt eftersom de inte pratar så bra engelska. Men det är ju vid det här laget ingen ovan situation.

Vi har också startat en ny engelskagrupp på tisdagar. 10 härliga kvinnor med tusen frågor om allt mellan himmel och jord. Men nu räcker det. Inga fler klasser! Det är jätte populärt och jätte dyrt att plugga engelska här och när vi då erbjuder detta gratis så lockar det. Men som sagt. Nu är vi uppe i max antal klasser per vecka!

Det var allt för idag gott folk.