Jag glömde jästen

Ja, just precis. Jag glömde jästen när jag skulle baka mitt efterlängtade rågbröd. Okristna ord ville komma ut ur min mun när jag efter 45 minuter av väntan ser att brödet fortfarande ligger platt och hårt i botten av formen. Sessan kom snabbt med lugnande ord om att "vi kan göra nytt imorgon". Å det ska vi, det ska bli det fluffigaste och mest jästa rågbröd som Taiwan någonsin skådat. Fast juste, de har ju aldrig skådat rågbröd heller. Men ändå.

Jag förstår att ni alla funderat över vad som egentligen hände i lördags, ja vad blev det för lördagsäventyr för Princessan och hennes kompanjon?
Jo det båda två for till huvudstaden på turistresa. Vi tog asiaternas roll i europa fast i asien. Ja ni fattar. Midjeväskan var på, khakishortsen välstrykta och kameran nyladdad. Med oss på resan hade vi också vår Amerikanska väninna som kanske inte var lika peppad på utforskardag som vi, men hon smittades snabbt av våra stora entusiams! Utforskningen skulle ske i kronologisk ordning. Först ut var Sun Yat sen memorialhall. Det var fint och flådigt. Precis som det ska vara i en död mans minneshall. Efter det tog vi oss vidare till Chiang Kai Sheck memorial hall. Även här hade man inte sparat på detaljer och guld! Ca 100 bilder avknäpptes på denna plats och vi poserade fint framför alla viktiga monument. Precis som sig bör på en turistresa. Efter denna intensiva förmiddag åt vi gott och fortsatte att spendera dagen i nutidens tecken. Shopping.

För 23 år sedan gott folk, den 9 november 1987 föddes i västerås en liten flicka. Med krulligt hår och stort leende. En vit, afrikansk prinsessa. Men, hur går det ihop? Ja, jag vet faktiskt inte. Men Jag vet att hon är en riktigt skön lirare och en människa som jag har fått förmånen att dela mitt livs äventyr med. Så, låt oss utbringa ett stort stort grattis till Princesse Blanche Ona som idag fyller 23 år!

Vi har haft firande här idag, och det började med en långfrukost framför svt play. Dagen fortsatte sedan i paketöppning och glädje på caféet. Fina medarbetare kom med tårta och ikväll har vi bjudit på Glögg (tack IKEA)
Ja tack IKEA, du underbara skapelse. Du kommer med ljus i en mörk tid och du kommer med Sverige väl paketerat i bruna kartonger med tydlig intruktion.
Igår hann vi nämligen med ett besök på IKEA, vi behövde påfyllning av stearinljus och svensk näring. Glögg, räkost och drottningsylt importerades till vårt annars ganska taiwanesiska kylskåp. Jag har nu också en trasmatta nedanför min säng. Gött nu när kylan smyckat både golv och väggar i vårt rum.

Min kväll har varit tung. De är väldigt fixerade av kroppar i detta land. Framförallt så kommenterar man allt i en persons utseende. Varför har du nått i ansiktet? Varför färgar du ditt hår? Varför har du blommiga kläder? Alltid varför. Eller bara raka konstanteranden. Du är tjock, du har mycket hår på armarna osv. Jag har aldrig gillat när folk kommenterar mitt utseende. Jag lämnade sverige i hopp om att slippa all denna besatthet av utsida. Men icke, jag tycks ha kommit till kroppsgranskandets Mekka. I vilket fall så blev jag så ledsen ikväll. Ledsen som i tår i öga och ont i mage. Kanske var jag extra mottaglig för dessa ulåtanden just ikväll. Men de träffade liksom lille hjärtegropen. Jag drabbades av akut hemlängtan. Saknar att vara normal och vanlig. Saknar min familj och mina vänner som känner Ellen Hemström. En helt vanlig, lagom lång, lagom intressant tjej.
Efter mitt sammanbrott skulle vi hålla en liten konsert. Det var trevligt. Dessa ord sjöng jag ikväll och med dom i tankarna ska jag också somna in. I can only imagine.


I can only imagine
What it will be like
When I walk
By your side

I can only imagine
What my eyes will see
When your face
Is before me
I can only imagine.

Surrounded by Your glory, what will my heart feel
Will I dance for you Jesus or in honour of you be still
Will I stand in your presence or to my knees will I fall
Will I sing hallelujah, will I be able to speak at all
I can only imagine

God natt Sverige. God natt Gud och tack för idag.