vit snickare i djungeln

Den här dagen fötjänar ett eget blogginlägg.


Alarmet ringde kl 07,00 denna morgon. Likt zombies gjorde vi oss i ordning och Sessan åstakom en liten omelett som vi slängde i oss innan avfärd. Klockan 8,00 skulle vi befinna oss på second hand affären, iförda arbetskläder och med en stor vattenreserv. Pliktrogna som vi är befann vi oss på platsen enligt utsatt tid. Snabbt inser vi att den här dagen kommer att utspela sig på kinesiska utan vidare tolkning. Kul..!

Efter en timmes skakig bilfärd rakt ut på landet hamnar vi i vad man kan kalla för djungeln. Vår uppgift för dagen var att hjälpa fattiga med att rusta deras hus inför vintern. Täta fönster, sätta nya myggnät, fixa dörrar, tillverka bord och visa på guds kärlek. Det har varit över 30 grader hela dagen och mitt huvud har snurrat bra många varv... Totalt besökte vi 6 olika "hus", och även fast resultaten inte var vackert för ögat så var det rörande att se vilken betydelse det fick för de fattiga. 12 timmars arbetsdag, på vår lediga dag..nog var det tufft, men den fick ett spännande slut. Eftersom ingen tolkade åt oss så följde vi bara med strömmen och mot slutet av dagen så åker vi tillbaka till det hus där vi började. vi möts av poliser och press.


Det är nämligen staten som bidrar med material till reparationerna och det är dom som bestämmer vilka som ska få hjälp. Nu ville dom kolla att arbetet utförst korrekt.
Vi går fram till huset och möts av självaste borgmästaren! Med sig hade han sin livvakt och en uppsjö av fotografer.

- Här kommer svenskarna! säger en av de pressansvariga, och helt plötsligt hamnar vi i något slags centrum. Fram kommer borgmästaren och tar i hand och tackar för vårt arbete. Mina händer har varit i bättre skick vill jag lova. Det var jord under naglarna och de hade en grå nyans. Jag lyckades få till en nigning och satsade på en djup och förtrogen blick. Vet inte hur det gick, och jag är glad att vi inte har TV här så jag slipper se mig själv, svettig och smutsig i taiwanesiska nyheter.

Helst av allt ville jag och Sessan hem, 12 timmar är trots allt en lång dag speciellt när det är så varmt. Men det fanns ingen tid att dra sig tillbaka. Nej nu väntade en cermoni vid ett tempel där vi skulle få ta emot ett diplom för vår insats. Fotouppställning och ännu ett smutsigt handtag med borgmästaren stod på schemat och vi hade rätt kul åt det hela. Nu vet vi hur det känns för djuren på zoo.


Just nu värker det i samtliga kroppsdelar och jag tvivlar på att jag kommer orka upp till kyrkan imorgon. Kan ju vara skönt med en ledig dag denna vecka...

Här kommer bilder från dagen!

Lägg speciellt märke till bilden från toan där jag inte kunde stå raklång.