onsdag 6 oktober 2010

kulturkrock osv.

I onsdags stod kulturkrock på schemat.
Jag och Sessan skulle spendera eftermiddagen med att sakta men säkert försöka röra på oss igen efter sjukan som härjat i vårt hem. Vad passar då bättre än att plaska runt lite i en bassäng!
Redan i omklädningsrummet började förvirringen. Vart låser man in sina saker? Duschar man innan man hoppar i? Tar man med sig handduken in? Ja, som ni hör så var frågorna många och förvirringen stor. En hjälpsam dam pekade åt lämplig färdriktning ( vattnet) och resten listade vi ut själva.
Vad händer nu då, undrar den vakne och pigge bloggläsaren. Jo, på en millisekund har vi hela badhusets blickar på oss. Där står vi, iförda lämplig klädsel..trodde vi. Vi hade tagit på oss två helt vanliga bikinis som i våra ögon inte är för utmanande, mer än att det förvisso inte är så mycket tyg i jämförelse med en våtdräkt. Det kändes lite som om badhuset stannade upp. Alla höll andan och jag ville krypa ner under jorden. Med obekväma steg fortsatte vi att gå genom badhuset. Ännu fler blickar mötte oss och jag ålade mig snabbt ner i vattnet. Efter 10 sekunder hör vi ljudet av en visselpipa och en arg badvakt uppenbarar sig.
-Ni kan inte bada utan badmössa!? ( Detta på kinesiska, men med mycket tydligt kroppsspråk)
Badhuset stod stilla igen och vi fick kravla oss upp på bassängkanten, lagom charmigt. Frustratrionen var stor. Varför kunde ingen tala om detta för oss, antingen i damernas omklädningsrum eller i kassan? Tre viktiga överlevnadsregler som man bör känna till är i alla fall:
1. Man kan inte gå klädd i bikini på ett badhus, nej det måste vara heltäckande badräkt, ja gärna en badklänning.
2. Badmössa är obligatoriskt.
3. Blåa ögon är inte att rekommendera.
Den arga badvakten såg vår modfälldhet och kom med två gula badmössor som alla barn i simskolan måste ha. Snällt av honom men de gula badmössorna minskade inte direkt stirrandet
Vi simmade i 20 min, mer än så klarade inte mitt psyke. Jag glömde berätta om den viktiga detaljen att alla har simglasögon. Vår bassäng fick i samband med att vi klev ner i vattnet ett stort tillskott på män. Män i simglasögon. Jag har aldrig varit med om något liknande. De var överallt, under, bakom, framför och på sidan av oss. Under vattnet, stirrande. Det blev alldeles för obehagligt och jag skämdes. Jag skämdes ihjäl faktiskt. Dels för att situationen var som den var, men framför allt för att jag inte insett detta innan. Klädkoderna här är tydliga med att man inte visar för mycket axlar och bröst. Jag bara antog att det inte kunde gälla på ett badhus. Tabbe från min sida.
Vi höll oss till bubbelpolen resten av våra två timmar på badhuset.
Det dröjer nog ett bra tag innan vi vågar oss dit igen. Å då ska jag komma i våtdräkt, ha svarta kontaktlinser och en badmössa som inte är gul.
Nog om det.

Vi har annars haft en bra vecka. Idag har vi haft knytis med engelskagruppen hemma hos Jean, en härlig kvinna med ett härligt hus! Det fanns mat i alla smaker och former och jag och Sessan fick lära oss att göra traditionell taiwanesisk mat! Vårt bidrag var en fruktsallad och vaniljglass, vilket gick hem totalt! Snart blir det free-talk för min del, och för Sessans del blir det lite vilotid och återhämtning.

Det blev en bra vecka till, tänk va välsignat!

juste mamma, jag ska hoppa bungyjump.
Ses.

3 kommentarer:

  1. När du kommer tillbaka till Sverige babe då kan vi bada i bikinis utan att något tittar, för jag förstår ditt obehag.. Haha. Kram, jag saknar dig! // Filippa

    SvaraRadera
  2. Vad är det du säger? jag vill ha hem dig levande / mamma

    SvaraRadera
  3. Du får ursäkta mig Ellen, men jag fick ett gott skratt när du berätta om vistelsen i badhuset. Det är klart jag förstår eran frustation. Nu kan man börja förstå att ni lever i en helt annan värld än oss här hemma. Jag kan säga att jag är mäktad stolt över er om ni fullföljer bungyjumpet. Det är en fantastisk känsla, har gjort de själv. Kram från Blanches mamma//Maggan

    SvaraRadera