sjuker

Vaknar upp rätt utvilad och går med raska steg till kinesiskalektionen. En aning trött läser vi efter fröken och försöker förstå logiken i detta spännande språk.
Som en blixt från en klar himmel försvinner orden och jag ser helt plötsligt ingenting.
Så började min dag och nu sitter jag här i kväll, med en ekande tom mage och x antal piller framför mig.
Vår lilla lägenhet har blivit sjukstuga och toan min boplats.
Uttorkning och bakterier i magen. Usch.

Jag har känt mig som en femåring hela dagen. Krokodiltårar har strömmat ner för mina kinder och jag har bara velat ligga i min egen säng. Med mamma eller pappa på sängkanten. Jag minns den tiden då föräldrarna kunde stanna hemma, ta ledigt från jobbet för att pyssla om sina barn när de låg med magsjuka, halsfluss å sånt. Jag minns att jag njöt av att spendera dagen ensam med en förälder. Man fick dricka cola och äta god mat framför TV:n. Framförallt så fanns det ingen oro, ingen rädsla. Allt skulle bli bra med lite vila och oftast kunde man gå till skolan redan dagen efter.
Idag ville jag inget hellre än att ta mig tillbaka till den tiden.

Som tur är hörde min Far min gråt. Han kom och höll om mig och torkade krokodiltåren från min kind. Kärleksfullt vaggade Han mig till sömns med handen på min panna.

Gud som haver barnen kär.

Nu ska jag sova, väl medicinerad och i vissheten om att jag har en Far, vart jag mig i världen vänder.