Regntankar

Regn, regn reg. Detta försurade vatten har fallit från himlen hela denna vecka. Vi fångade nog det sista solljuset i lördags. Nu går det mot kallare tider även i detta tropiska land. Låt säga att standard temperatur är runt 20 grader. Inte så farligt kan man tycka. Men lägg sedan på den där fukten som skulle göra alla sommarstuge ägare galna. Den fukt som skapar mögel på 3 röda. Den fukt som gör att min kudde ständigt är blöt. Den fukt som sprider sin odör i vår garderob.
Det har regnat konstant sen i söndags. När jag säger konstant så är inte det bara ett uttryck. Nej det har bosktsavligen regnat konstant, helt utan avbrott. Som ni kanske har hört är det en stor tyfon i filipinerna och den är mycket stark. Det är denna storm som skapar allt detta oväder. Nya rapporter säger nu att den är på väg mot vår ö. Förhoppningsvis åker den åt ett annat håll, om taiwaneserna får välja gärna mot kina. Tragiskt, ingen vänskap där inte. Men vi ska nog klara oss. Måste säga att det på nått sätt är lite mysigt med detta regn. Alla går runt och är trötta och det är accepterat. Man kan kolla på film på dagtid och man kan helt enkelt slappa till rejält. Mina senaste dagar har börjat med att jag sover till 11,45, gör mig lite anständig för personallunchen, äter till 12,30, går sedan upp, försöker läsa lite, somnar på nytt, vaknar runt halv tre. Tar tag i situationen och vaknar inte riktigt förrän runt åtta. Energin håller i sig i nån timme tills den naturliga tröttheten träder i kraft.
Vänner, detta sker BARA vid tyfonregn. Jag lovar.
I morse däremot skedde ett undantag och jag och min vän Yuyen tog oss till en tom löparbana vid universitet och sprang. Det var bara vi där, inte så konsigt med tanke på vädret. Regnet gjorde dock det hela roligare. Vi plaskade runt i vattenpölar och släppte lite på "vuxenpoängs samlandet". Värre var det att komma hem och inse att kläderna nu kommer förbli blöta i några veckor. Resten av dagen var rätt lugn och temat förblev regntröttheten.

Måndagen och tisdagen ägnades åt att försöka fixa vårat visum. Funkade det? Nej, det är klart att det inte gjorde. Sen i maj har jag suttit och ringt och fixat med detta sketna lilla papper. Att det nu än en gång misslyckas var inte så oväntat, mest frustrerande. Vi måste nu göra om vår hälsoundersökning trots att vi gjort en i Sverige. Vi har alla papper rätt, det är bara en liten stämpel från taiwanesiska ambassaden i Sverigen som fattas. Så nu ska det röntags lungor och testas för aids och ett flertal andra sjukdomar. Pengarna rinner iväg...9 månader utan egentlig inkomst är tufft även för den snålaste.

Har under veckan fått uppleva vissa saker som varit så främmande. Så långt bort från min trygghet. Dessa upplevelser har tagit upp största delen av min tankekraft. Litenhet, förvirring och rädsla kan sätta ord på de känslor jag haft under veckan.

Reflektion: I filmer finns det oftast så tydliga uppdelningar mellan gott och ont. Man vet vem skurken är och man vet vem hjälten är. Oftast är det ingen tvivel om vem som tillhör vad. Om inte annat så brukar det alltid framföras väldigt tydligt de sista fem minuterna av filmen. "Tänk om det verkliga livet var som i filmen", den tanken har vi nog alla haft. Här i vårt lilla boende har vi haft den när vi frossat i twilight i alla fall.
I det verkliga livet tycks det inte vara lika enkelt. Vad är gott och vad är ont? Kan vi med säkerhet definera vad som är vad? Kan något som jag ser som gott vara ont för någon annan? Ofta tycks det onda döljas i det godas klädnad, vilket gör det extra svårt. Å i vissa situationer kan vårt mänskliga "jag" inte avgöra vad som är gott och vad som är ont. Den listige läsaren kan förstå att det jag försöker beskriva är ett förekommande problem när man pratar om andlighet. Hur skiljer man på det goda och det onda, när det som gör oss illa, kommer i skepnaden av godhet? Och vad gör man när det goda skrämmer än? Det är svårt. Jag är förvirrad som vanligt.

I helgen ska vi först på lördagsäventyr, sen blir det en resa till en stor konferens och på måndag ska vi till taipei och ett UMU möte. Mycket att se fram emot.

Juste, jag och Sessan har dragit igång ett projekt. En stor konsert på gatan den 25 december ( man firar inte jul här). Skulle vara grymt med ett stort bönestöd så här i starten, men även framöver. Vi känner mycket för den här idén. Vi har upplevt att det inte finns några ekumeniska tillställningar i den här staden. Kyrkorna är små och håller sig för sig själva. Vi vill genom våra kontakter som vi knutit i fem olika kyrkor skapa en ekumenisk lovsångs/julkonsert där julevangeliumet står i fokus. Vi får se om idéen ändras under tidens gång. Men be gärna!
När jag ändå kommer med lite böneömnen...har ett tryck över bröstet och halsen, vet inte vad det är. Antagligen stress eller något liknande. Be gärna att detta ska få försvinna.

De frågade då: Vad ska vi göra för att utföra Guds verk? Jesus svarade: Detta är Guds verk: "att ni tror på Honom som Han har sänt." (joh 6:28-29)