what a difference a friend makes

Jag är som vanligt seg på att skriva, någonstans tror jag att det blir bättre av att skjuta upp uppdateringarna, tvärtom, nu har jag massor av saker att skriva om! Jag börjar väl med regnet. Det evinnerliga regnet och dess konsekvenser. Jag väljer att ta upp bristande internetuppkoppling som den värsta konsekvensen, och låter den prioriteringen tala för sig själv. Översvämningar i de flesta grannprovinser och förödelsen är stor. Songkhla har klarat sig bra, blött har det varit, och jag har haft russintår i två veckor, men några större översvämningar har vi inte haft. Församligen har dock stöttat en av de mest drabbade områderna, vi packade matpåsar, nudlar, makrill på burk, myggmedel och vatten. 510 påsar tror jag att det blev. Kyrkans van packades full och Pastorn och den andra stepoutaren tog sig iväg i skyfallet och nådde en stad där båten blivit det nya färdmedlet. Vattenmassorna sprider sjukdomar och smutsen är ett faktum. Matpåsarna uppskattades och mottogs med glädje! Jag njöt av att få göra någon konkret hjälpinsats, jobba under stress och ta i lite!

Nu har det varit regnfritt i två dagar och solen har spridit glädje med sin närvaro. Ja en liten regnbåge mötte till och med mitt öga här om dagen! Min helg var härlig, fredagen avslutades med fin kvällsandakt och mat med Peter och Prang i den thailändska natten. På lördagen var jag tyvärr tvungen att besöka sjukhuset. Har haft en eländig hosta i två veckor och den ville inte ge sig. Jag begav mig därför tillsammans med Lilly till sjukhuset. Inte vilket sjukhus som helst..min försäkring förser med högklass och livepianist i foajén. Värt att nämna är att jag röntagade mina lungor fjärde gången sen jag lämnade Sverige, det är en bedrift tycker jag!

Efter några timmar kunde jag lämna sjukhuset med en fin liten påse fylld med diverse medikamenter som jag nu knaprar morgon middag och kväll. Efter sjukhusandet levde jag och Lilly loppan i Hat yia, vi köpte skor och gick på marknad. Det var trevligt och äntligen har ensamheten släppt! jag har hittat en fin vän i denna 29 åriga pastorsdotter. Hon delar med sig att sitt liv och vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Hon har liksom jag lätt till skratt och gillar att ta dagen som den kommer. Vilket bönesvar!

I söndags var jag dåsig av alla tabletter och deltog inte i lovsångsbandet, var skönt att sitta och lyssna och ta det lite lugnt. Hade i torsdags ett samtal med pastorn och med min handledare. De frågade mig vad jag tyckte om deras församling och jag tog tillfället i akt och svarade ärligt. Jag berättade öppet vad jag upplevt och vad jag tyckte man kunde jobba på. Spänt väntade jag på deras reaktion. Pastorn brast ut i ett leende. Tack! sa han. Vilken uppmuntran och vilka bra åsikter. Det där ska vi ta och ändra på direkt. I fedags på aftonbönen och på söndagens gudstjänst ändrade det på det jag kommenterat (främst handlade det om lovsång och tillbedjan ) och jag hade också tillfället att leda lovsångskören. Uppmuntrande att mina åsikter och tankar kunde gå hem i denna annars rätt hirarkiska församling. Jag har tidigt gått ut med min ärliga attityd och trots thailändarnas försiktighet och rädsla för att säga vad de tycker så har min attityd tydligen gått hem.

Efter söndagens gudstjänst begavs sig kvinnorna i församlingen till ett statligt sjukhus. Vi drog med oss flyers och åkte iväg i en fullproppad van. Som jag skrev innan så gillar jag att göra konkreta "outrech" grejer. Detta var en sån grej. Vi gick runt på det stora sjukhuset, pratade med människor, bad för sjuka och delade ut flyers om kristen tro. Det var fantastiskt! Som ni ser på bilden så läste till och med muslimerna våra flyers! Människor tog emot det kristna budskapet mitt på sängkanten, så okomplicerat och så enkelt. Människor utan hopp satte sin tro till bönens kraft, det var fint att se och gött att få vara med och lägga händerna på sjuka.

Efter denna fullspäckade eftermiddag samlade vi ihop de sista krafterna och åkte iväg till en vattenmarknad. Människor kommer dit i båtar och säljer mat och snacks. På marknaden gick det runt elefanter och thailändarna gick i traditionella kläder. Jag åkte tidsmaskin till forna dagar och fick se en annan sida av Thailand. Tre vänner följde med och jag fick skratta så att magen gjorde ont, vilken lycka!

Igår (måndag) vaknade jag av att solen brände i mitt ansikte. På en sekund var badväskan packad och solkrämen påkletad ( inte tillräckligt dock...) Min vän Lilly har en dröm om att lära sig simma. Jag var inte sen med att anmäla mig som lärare! Vi begav oss till ett hotel med pool och hyrde in oss på poolområdet. Vi var ensamma på hela stället ( inga thailändare går ut förrän 16 när det är soligt ute) . Lilly är inte som alla andra asiater, hon vill bli brun liksom jag! Vi simmade i flera timmar och hon lärde sig fort! Jag är dock totalbränd och har en härlig solbränna efter min mycket påklädda badklädsel. Dagen avslutades med aerobics och några varv på löparbanan.

I skrivandets stund är det tisdag och jag har precis kommit hem från gymet. Idag har jag haft premiär för min bibelstudie grupp, åtta personer kom! Jätte kul och jag hoppas att det kan få fortsätta komma nya människor dit. Jag lovade vid ett svag tillfälle att jag ska göra bibelläsning kul, om någon sitter inne på en massa idéer hur jag kan hålla mitt löfte är det bara att höra av sig!

På grund av brännskador och trötthet ska jag snart gå och lägga mig. Är nöjd med livet. Glädjer mig åt det lilla och mitt hjärta ler åt Herrens välsignelse över min tid här. Han har allt i sin hand. Både bra och dåliga dagar.