människofiskare

Jag har fått sällskap. Den engelska volontären är här. Hon heter Naomi och är operasångerska. Hon är så där engelsk som bara engelska människor kan vara. Att jag nu har en brittisk dialekt är något att konstatera. Hon ska stanna här i sex veckor. Även hennes vistelse fick en speciell start. Hennes syfte med att komma hit är att undervisa på den internationella skolan och inte göra en massa kyrkarbete. Men skolan har haft lov nu i en och en halv vecka, så hon har fått följa mina steg denna vecka. Mycket nytt för henne då hon växt upp i ett kristet hem, men aldrig riktigt gjort tron till sin egen. Så hennes tusen frågor har jag försökt besvara den senaste veckan. Tror att det verkligen finns en plan med det. Mer om det senare.

Min vecka har dels fyllts med engelskaundervisning med sommarlovsbarnen och cellolektion med en trött och uppgiven elev. Men framförallt har jag denna veckan tillsammans med pastorsfamiljen åkt ut på äventyr på landsbygden. Första dagen åkte vi till pastorns barndomsby. Där kollade vi på gummifarmar och drack färsk kokosjuice. Efter en lång förmiddag slår vi oss ned på en terass för att skydda oss från den thailändska solen. Där sitter vi tillsammans med tre syskon. Två tjejer och en kille. Vi samtalar och skrattar. Efter en stund leds samtalet in på tro och språket byts från engelska till thai. Min uppgift när någon evangeliserar, alltså berättar om Gud blir att vara bönevakt. Efter ett långt samtal vill de tre syskonen ta emot Jesus. Vi ber och utbyter nummer och ger förslag på kyrkor att gå med i. Biblar delas ut och vi lämnar de tre senare på eftermiddagen. I all sin enkelhet tog de emot Jesus. Självklart är det en lång väg kvar från det, men bara det att det tog första steget är värt ett HURRA!

Dag två gick i samma anda. Vi åkte ut på landsbygden. Syftet denna gången var att besöka en man som hade haft en obehaglig dröm. Han var rädd och ville ha förbön. Som tur är vill pastorn att när jag ber för andra så ska jag använda svenska och inte på engelska. Han säger att han ändå inte förstår, och behöver inte förstå heller för den delen. Skönt att få be på sitt eget språk, brukar annars bli rätt mycket engelska. Runt mannens hus bodde det lite släktingar. Vi började med att besöka ett gammalt par . När pastorn klev in genom dörren sprack de upp i ett leende. Antagligen hade någon talat med dom om jesus när de var yngre, men de hade väl inte riktigt nappat då. Nu flera år senare hade det lilla fröet som planterats när de var yngre växt upp och de var redo. De törstade efter Gud och de var så tacksamma att någon kommit ut till dem. Efter det gick vi vidare för att plocka kokosnötter. Dit kom tre unga kvinnor. Även dom ville höra vem Gud är och vad det innebär att vara Guds barn. Jag agerade bönevakt igen och när vi lämnar platsen har sex personer tagit emot det glada budskapet i sina hjärtan. Pastorns fru har ett engelskt favorit uttryck som hon ofta säger. " Praise God" ( thai engelska " plejs got). Orden kom ur hennes mun många gånger den dagen Jag kan bara instämma.

Efter den härliga upplevelsen åkte vi till en till en annan stad. Där bor många av kyrkbesökarna i vår församling. Det är 5 mil från kyrkan och de åker i karavan till kyrkan varje söndag. En mycket drivande kvinna har genom sin populära aerobicsklass värvat närmare 200 människor till att bli kristna. För tillfället har de ingen kyrkolokal, men marken är köpt och de hoppas på att få tillräckligt med pengar snart för att sätta igång med bygget. Pengarna till marken samlade de ihop genom att sälja sina begagnade tillhörigheter på en marknad. Fram tills att kyrkan står klar nöjer de sig med att hålla möten i en bensinstation. Jag förundras och deras passion är svår att inte bli smittad av. Jag sitter där på golvet i den lilla bensinstationen med en bebis i famnen. Hon är nyfödd och har fått namnet Hosianna. Vi sitter där och ber för nykristna och för de kvinnor som har ansvaret för församlingen. Jag imponeras. Där sitter det en mamma med tre barn, hennes man gick bort i aids och hon själv var smittad men Gud har helat henne och ingen av hennes tre barn bär på smittan. ( Bilden nedan är altartavlan i bensinstationen)

Dessa två intensiva dagar har fyllt mig med både hopp och förtvivlan. Det känns som om jag varit tillbaka på Jesu tid, när människor med enkla medel sa ja till ett liv med Jesus. Jesus sa bara: Följ mig. Och de lämnade sina gamla liv och slog följe med Honom. De behöver honom här, de behöver Gud. Jag är så lycklig över det och den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna. Dock har jag haft svårt att berätta om de två fantasiska dagarna för mina svenska vänner. En vän från taiwan ringde mig här om dagen. Han är en mycket duktig evangelist och när han fick höra detta jublade han högt och delade min glädje. Han frågade mig, åh, hur många har du berättat för? Förstår att du suttit i telefonen hem till sverige hela dagen. Jag blev tyst. varför är det så svårt. Varför skäms jag för att prata om vad Gud gör i människors liv? Det är så mycket enklare här brukar jag tänka, nästan som att jag flyr det tuffare kristna klimatet hemma i sverige. Religion är så accepterat här, och det trots att landet inte alls har nån kristen grund what so ever. Men här kan man fritt leva ut sin tro, inga tillstånd behövs. Vill man be för de sjuka, ja då går man till sjukhuset, vill man predika på stranden ja då gör man det. Kanske är det inte så svårt som jag föreställer mig hemma i Sverige. Jag är nog mest bara feg.

Jag har bett att gud ska ge mig kunskap och hjälp i detta och han har definitivt svarat mig när han sände Naomi hit. Hon är så västerländsk man kan bli och att hjälpa henne är svårt. Dock så får hon så konkret se guds närvaro här vilket underlättar och hon har också bett mig att lära henne mer om Gud. Så det har kommit från henne mer. Det är spännande att få prata med någon som är mer lik mig i kultur om Gud. Det är svårare. Så sjukt mycket svårare.

Nu har jag precis kommit hem från gymet. Trött idag. Är lite halvt uttorkad, har varit så varmt de senaste dagarna och sena nätter har satt sina spår. Ska snart gå ner på min tredje thai-matlganingskurs. En vän lär mig att laga thaimat korrekt och traditionellt. Det är kul. Hon lär mig viktiga kunskaper som man måste kunna för att bli en god hustru. Det är väldigt viktigt att man kan skära en lime på rätt sätt, annars blir man aldrig gift säger hon. Hon är charmig och det blir underhållande stunder i köket.

Veckan som ligger framför mig blir nog rätt full. Skolan drar igång och jag har en del att göra här i kyrkan. I helgen blir det stort påskfirande på strandet och ett miniläger ute på kyrkans aktivitetscenter under fredagsnatten. Alla helger innan jag kommer hem är nu planerade. Tiden kommer gå fort. Hemma väntar en egen lägenhet och ett minst lika spännande liv. Jag tror jag längtar.