En glad påsk, trots saknaden av lösgodis.

Glad påsk!
Ja en glad påsk blev det! En lång långfredag spenderades i fasta och i härlig gemenskap på kyrkans aktivitets center. Där sov jag också mitt livs värsta natt. Det var galet varmt och myggen åt mig levande. Lördagen spenderades bland annat i en van, då vi åkte runt i staden för att be för alla gator. Bilturen avslutades på ett berg, med utsikt över Songkhla. Där bad man för invånarna och för säkerhet i dessa svåra tider av korruption och naturkatastrofer. Det blev en fin dag! Söndagen började kl 04:15. Då vi begav oss till stranden. Där väntade julotta, fast påskotta med alla församlingarna i staden och från grannstaden. Massa människor kom. Vi satt på sopsäckar i sanden och sjöng thailändska sånger. Det var en fin känsla att sitta där. Samtidigt som vi läste om Jesu uppståndelse gick solen upp framför mina ögon. När solen stigit upp tillräckligt drog jag och mina volonärkollegor igång lekar. Vi sjöng en sång med rörelser och lekte laglekar. Det blev mycket lyckat och våra samarbetsövningar fick större betydele än vad vi kunnat ana. Folk var så positiva efteråt då det alltid varit en slags rivalitet kyrkorna emellan. Nu fick de knyta kontakter och arbeta i team. Härligt att se! När klockan var strax efter sju var vi klara. Då hade det också hunnits med äggjakt i sanden och städning av platsen. Nu väntade frukost och vila innan kyrkdagen i vanlig ordning fortsatte. Jag sov gott den natten. Utmattad, men fylld av påskens budskap!

Igår var vi och simmade, först på ett hotell där man kan hyra in sig på poolområdet, och sen på en millitärbas där man kan simma längre sträckor. En thailändsk flicka som inte kunde simma gav mig flera nära döden upplevelser då hon med starka händer klängde sig fast vid mig när varken hon eller jag bottnade. Sjukt läskigt. Att ha ansvar för barn på djupt vatten är inget jag vill göra om. Vattnet i simbassängen bestod av en rad olika kemikalier, och när jag vaknade upp dagen efter var det en förskräcklig syn som mötte mig i spegeln. Svullet är förnamnet. Att jag redan försovit mig en aning gjorde inte saken bättre. Det var bara att springa ner och lägga handduk med kallt vatten på, kleta in mig i babypowder och sätta mig på tuktuken till skolan. Barnen skrattade åt mig. Men det gjorde inget, för min dag var påväg att nå sin höjdpunkt. Till skolan kommer ett nytt barn. Han är en ny elev i min klass. Han heter Ricky. Ricky är halv svensk halv thai. Mitt hjärta grät av lycka en kort stund, tills jag efter mitt samtal med hans mamma får reda på att han aldrig varit i sverige, och inte kan ett ord svenska. Min besvikelse var stor, men jag valde att fokusera på det faktum att han ser ut som en svensk, i en asiatisk kropp. I den spännande kampen mellan missionärsbarn och oljebarn står det numera 4-2 till oljebarnen. Men enligt rykten ska det komma fler MB till hösten!

Idag har jag haft min bibelklass. Det gick bra. 9 personer kom och det var kul! Ikväll väntar en cellolektion med min elev. Jag är lite besviken på hans omotivation. Han brukar nämligen ha jättelätt för att lära sig, vilket resluterar i noll tålamod nu när han får kämpa lite. Hoppas dock på hans löfte om en "ny-start" denna vecka.

Tiden går så fort så fort. Snart bjuds det till ännu ett bröllop här i kyrkan. då ska vi sjunga svensk folkmusik och så lite högtravande opera från min engelska kollega. Det blir fint.

Mitt rum luktar tigerbalsam ( min nya drog) och jag och min engelskinna ska sova. God natt!