(H)julen har äntligen rullat in över Taiwan.

Jag har varit med i en filminspelning, en krigsfilm i 40-talets tecken. Filmen handlar om ett gäng soldater, som alla bär på sin historia. Några började i armén redan som tolvåringar då den vanliga skolan blivit för dyr. Knepiga familjsituationer och pliktrohet för huvudpersonerna till ett liv i baracker. Snabbt lär de sig disciplin och lydnad. Deras kroppar kläds i välstryket bomull och huvudet pryds med en ståtlig hatt. De är soldater. På deras axlar vilar landets trygghet. I den här filmen får jag gästspela. Inspiratör och lärare står det i rollistan. Det är en rolig roll och jag gör den bra, tur är att ingen kan se in i mitt inre och avslöja min nervositet och litenhet inför uppgiften. Min karaktär kommer från ett främmande land och hon berättar för soldaterna om snöklädda landskap och drömmar som blir till verklighet. Hon lär dem ett språk som de inte hört förut. Min roll är underbar, glad, lycklig och fri. Soldaterna är glada, lyckliga och bundna.

Det är ingen film får jag intala mig själv, nej det är verklighet för tillfället.

I fredags fick vi följa med våra nyfunna armévänner till deras hemmaplan. Med pass och visum nedstoppat i väskan begav vi oss tillsammans med en professor till deras bas. Ur chafförens högtalare kommer toner från Wagner och i kombination med att mina ögon ser soldarerna som vaktar området tror jag att jag på riktigt befinner mig i en filminspelning. Vi möts av vakter bärandes på stora vapen och vi förs in i en bygnad för att få tillstånd att gå runt på området. Två av våra vänner möter upp oss. För första gången ser vi dom i deras rätta element. Deras uniformer var välstrukna och håret kammat. Det tar med oss till en stor byggnad där vi får syn på resten av vår klass. Alla med samma gröna uniform. Överallt syns soldater. Marscherande, springades eller vaktandes. Mina ögon säger till kroppen att vara på spänn, men jag gör snabbt tvärtemot då jag ser och hör våra vänner skratta under den strikta ytan.

Vi välkomnas så härligt och sätter igång lektionen. Mot slutet leker vi lekar och det ser väldigt roligt ut när de hoppar runt på golvet och leker barnlekar i de där kläderna. Några av killarna hade förbrett en liten show för oss och det var underhållning på hög nivå. Efter det tog en av lärarna oss runt i sin bil på området som var gigantiskt stort. Alla vi mötte gjorde honör till bilen och ännu en gång fick jag nypa mig lite i armen. Vi avlsutar vistelsen på basen med att äta lunch tillsammans med två av våra soldater och deras plutonchef.

Jag väljer att avlsuta denna händelse med ordet: FANTASTISKT!

(H)julen har äntligen rullat in över Taiwan! Stor tacksamhet över detta! Vi har pyntat gran både på cafét och i kyrkan. Vår redan mycket uppskattade paketkalender är uppsatt och andra ljuset är tänt. Sessans mamma har skickat ett underbart kalenderljus som nu också smyckar vårt lilla köksbord. Julkalendern avnjutes till varje middag och idag har det adventsstädats noga och ikväll ska vi tvätta. Det sista kanske inte är så juligt, men jag tycker ändå att det är lite juligt att pyssla med hemmasysslor. Det är spännande att vara i ett annat land så här i juletider. I torsdags när vi klädde granen stod jag i linne utomhus och hängde upp julgranskulor. Det var misnt sagt annorlunda. Men sen så loggar man in på spotify och sätter på favoritjulskivan å så känns allt som vanligt igen.

Snart kommer mina underbara syskon också, nedräkningen har börjat och det ska bli så kul! Har ungefär en miljard grejer på "att visa" listan. Får väl se hur mkt som orkas och hinns med!

Vill också passa på att tacka för alla som bidragit med pengar till vår konsert! Blir alldeles varm i hjärtat! Än är det inte för sent om det är någon som ångrat sig;)

Här kommer lite bilder från senaste tidens bravader!