Doft

Doft. Vilken minnesbärare. En lukt kan öppna dörrar till rum i hjärnan som varit låsta, bortglömda och stängda. Ja den fungerar nästan som en tidsmaskin.

I förrgår damp det ned ett kuvert från främmande land. Doften spred sig snabbt i trapphuset och när jag kom hem från jobbet och hittar brevet är vår lägenhet fylld av minnen. Internet i all ära, men det är nått visst med brev. Kanske speciellt när det är från nån hjärtat klappar extra för. I en liten ask har jag nu sparat denna lilla tygbit som dränkts i parfym, å när jag öppnar den på morgonen känns avståndet till Thailand lika långt.
I går hade vi förmånen att få ett till brev. Denna gången med julestämning inuti. Nejlikor. Dessa har sedan används idag när jag och sessan hållt i julpyssel på caféet. Taiwaneserna fascinerades över vad som går att göra bara med lite klister och papper och pysslade hängivet i flera timmar. Flätade hjärtan, snölyktor av sockerbitar och nejlikor i apelsiner är några av dagens alster. Nu hänger det två apelsiner i vårt fönster och förgyller vårt annars väldigt kalla rum.

I skrivandets stund sitter jag, efter en lång dag på jobbet och lyssnar på nya vokensskivan. Undrar om jag någonsin kommer få uppleva sån hög musikalisk nivå. Imponerad är jag och glädjs när jag påminns om gamla tider.