thaitime- no time

Nu har det gått så många dagar att det är dags för ännu en beskrivning av tillvaron här i bloggen.

Mina dagar fylls med både det ena och det andra. Mitt arbete på Somerset international school är den enda arbetsuppgift som är beständig, och den enda som inte följer "thaitime".
Ja, jag ska nu stanna upp och förklara detta ökända begrepp "thaitime".
- Thaitime är ingen time. Thaitime är när man bestämmer en tid, men inte följer den. Exempel från verkligheten, morgonbönen börjar kl 06,00. Pastorn kommer 06,30. Min celloelev har lektion kl 16, kl 19 drar vi igång. Exemplen kan göras många. Men jag väljer att stanna här. Tror att ni utifrån dessa två exemlpen kan förstå och känna av den frustration som ligger gömd i detta uttryck. Speciellt kanske om man är svensk och har punktlighet som motto.
Alltså, förmiddagarna spenderas på skolan, reserande tiden av dagen fylls med väntan på elev, promenader till havet, lite handling av mat, lite sightseeing och ensamhet. Ja, jag är ju här själv så det är ju egentligen inte så konstigt. Men det är bara lite ovant. I taiwan hade vi folk som knackade på dörren nästan varje dag, och på caféet knöt vi dagligen nya vänskapsband och folk tog med oss på allt möjligt. Här är seden en annan och det är bara för mig att rätta mig in i ledet och följa efter. Så att jag får spendera mycket tid själv står alltså klart. Min bön och förhoppning är att jag ska kunna hitta lite vänner! Kruxet är bara att den enda gången det kommer vänskapsmaterial hit till kyrkan är på söndagar, så det är en process som tar lite tid.
I april kommer det komma en tjej från England hit. Hon ska också vara volontär. Kul tycker jag, då det förhoppningsvis är någon som jag kan umgås med. Dock kommer de få arbetsuppgifter som finns i den här kyrkan delas på två och dötiden kommer utökas. Men då kommer jag i alla fall ha någon att dela den med!

I söndags bjöds det till bröllop! Oh så glittrigt och romantiskt! Jag spelade svensk jazzvisa och lovsångscello! Det var ett fint och enkelt. Bruden dekorerade kyrkan, städade och lagade all mat själv och hon deltog i gudtjänstfirandet på förmiddagen. Det är grejer det, en riktig brud!

Nu ska jag snart iväg och repa med ett jazzband! Jag ska sjunga och antagligen gnissla runt lite i nån oklar tonart på cello. Efter det ska det bli cellolektion. Att denna dagen kommer sluta sent är självklart.
Imorgon är min lediga dag, man måste nämligen ta en sabbat varje vecka, då söndagen är så stressig och fullpackad. Jag behöver ju inte direkt mer ledig tid, men ska försöka använda tiden till att utforska staden till fots. Förhoppningsvis följer en nyfunnen bekantskap med mig. Jag har ju turen att gilla museum och allt med en historia, så jag ska gå på kulturell jakt och se vad denna staden har att erbjuda mig!

På torsdag åker min thailändska mormor och morfar hem. Det blir sorgligt, de har redan fått en stor plats i mitt hjärta. De är båda över sjuttio och kommer hit till Songkhla varje år i två månader. Deras ryggsäckar är fullpackade med erfarenheter och jag har förmånen att få lyssna och ta del av några av alla deras upplevelser och tankar om livet. På två veckor hinner man lära sig mycket vill jag lova. Jag ser fram emot att komma hem och åka till lilla Hedemora och besöka dem. Två varma hjärtan som Herren välsignat mig med!

Idag har jag varit på stranden igen. Havet är fortfarande lika vackert och sanden lika klibbig mot mina ben.