Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Hans händer

Gud hör bön och det finns djup i Herrens godhet! Funderingarna kring förväntan har fortsatt irra runt i mitt huvud, men jag har ändå fått lite klarhet kring det hela. Det viktigaste att minnas är att vi kan förvänta oss saker av Gud, han är högst verksam och har inte glömt bort sin skapelse!

I förrgår hade vi ett möte med vår handeldare och genom en tolk kunde vi förmedla hur vi kände.
- Vi kände oss förstådda. Det var skönt.

Idag har vi haft engelska lektion med våra damer. De är så härliga, fast idag var de olydiga och pratade alldeles för mycket! Vi börjar varje lektion med att alla ska berätta något positivt och något negativt om sin vecka. Problemet är bara att lektionen i de flesta fall förvandlas till hemmafruarnas årsmöte istället för engelskainlärning. Oftast så ser dialogen ut såhär: Det positiva den här veckan är att min man inte är hemma, så jag bara kan ligga framför TV:n och slippa laga mat. Det negativa är att han kommer hem imorgon.
Nog skrattar man med för stunden, men efteråt när man försöker smälta det hela inser jag att bakom deras välpolerade fasad så gömmer det sig både det ena och det andra. Det är sorgligt. Genom att titta på kvinnans roll i det taiwanesiska samhället kan man se otaliga kulturskillnader i jämförelse med Sverige.

Efter engelskalektionen susade vi vidare på våra nya cyklar, size XS. Det är nog en rolig syn att se oss susa fram på våra små fordon. Jag har inte riktigt fastnat för cyklandet. det är så mycket att titta efter, och idag råkade jag som av en händelse hamna i en enkelriktad tunnel. Som tur är jag vit och alla stannade och väjde undan...

Imorgon ska vi på utflykt till bergen med två av våra vänner. Det ska vandras i uppförsbacke några timmar för att sedan få njuta av lite fin utsikt! Det ser jag fram emot! Innan det ska jag delta i lite gatumission. Vi ska dela ut flyers och prata med människor om Gud. Det blir nog spännande, speciellt eftersom min kinesiska inte är så värst avancerad ännu, men det kommer nog gå, på nått sätt.

Idag har kreativitetens lampa lyst i vår lilla lägenhet. Jag hittade några vackra papper på secondhand affären i torsdag och kände att dom måste jag hitta på nått kul med. Det resulterade i detta lilla konstverk som nu pryder vår tidigare kala vägg.
Så när jag vaknar upp på morgonen så kommer det vara det första jag ser. Kan man vakna på fel sida då? Jag tror inte det.

Idag har jag också reflekterat kring hur man lyssnar till Guds röst. Tanken uppstod i mitt huvud när både jag och Sessan satt med lurar i öronen och med varsin film framför ögonen. Jag var helt inne i min värld, jag tittade ju på film! Plötsligt reser sig Sessan sig upp och hämtar mobilen.
- Vi fick sms.
Hur kunde hon höra sms signalen när mobilen låg i hennes väska, på andra sidan rummet, när hon dessutom pumpade High school musical på högsta volym i hörlurarna?

Jo, det handlar om vad man lyssnar efter. Kanske känns detta som en stulen reflektion, "det där har ju folk tänkt på i tusen år". Ok visst, men idag gick det upp för mig.

Om jag bara är inställd på att Gud kommer tala till mig på det sätt jag vill stänger jag ute hans andra oändligt många sätt att tala till mig. Jag måste lära mig att lyssna, och inte förvänta mig att Gud talar till mig som jag vill, utan förvänta mig att Han talar, på nått sätt!

I eftermiddags fick jag post från mamma. Inte vilken mamma som helst, nej en mamma som kopierat upp i stort sätt all svensk musik på noter för alla tänkbara situationer, fixat en skiva med svensk körmusik på, hallonkrämspulver, viktiga tidningsutklipp, soppulver å så ett brev med hjärtan på. Min tappra mamma som inspirerar mig varje dag. Ibland kan "hem" rymmas i ett brunt paket med många frimärken på. Världen är inte så stor ändå.







Dagens slutsats: Kör aldrig mot enkelriktat.

Herren bär faktiskt. Genom allt.