Chinatown finns på riktigt

Hej! Här kommer lägesrapport två från Kinaland!

Ännu en dag är förbi och jag sitter i lobbyn igen. Det strömmar in folk genom dörren trots att klockan snart är åtta. Jag förundras över hur många människor det finns. Och alla ser olika ut. 

Nu lite om dagen! Vaknade vid 04 av nån typ av jetlag. Det har aldrig hänt mig förut, att inte kunna somna om! En ny upplevelse som säkert på något sätt berikar mitt liv. Svårt och känna det då bara. Kl 06 gick jag upp iallafall. Badade kvällen innan så var bara att hoppa i kläderna, sätta upp håret, knyta joggingdojjorna och gå ner för lite frukost. Snacka om blandning mellan kinesisk frukost och all tänkbar västerländsk. Pannkaka möter sushi och nudlar. Oklart, men jag var hungrig och slängde i mig lite mat innan det var dags att bli upphämtad av en guide kl 07.10. Guiden var till en början inte med utan det var jag och en "mycket erfaren chaufför" som han presenterade sig som. Vi pratade oss fram på kinesiska hela vägen till den andra turisternas hotell. Han var trevlig och kanske Mao Tsedongs största fan. Visst älskar du Mao frågade han när vi svängde förbi Maos stora porträtt på himmelska fridens torg. Jag råkade svara ja av ren rädsla och log lite osäkert och bytte sedan ämne.

 Dagen har innehållit en miljard saker. Vi var fyra st på denna lilla utflykt och en energisk kinesisk kvinna som guide med bra engelska (skönt). De andra tre var från Amerika. Jimmy, Cecilia och Nanna. Jimmy och Cecilia var gifta och med sig hade de Cecilias alzheimers mamma Nanna. I rullstol. Lite kaos till en början men dagen slutade i skratt och glädje. Otroligt härliga människor och jag gick under namnet "baby sister" hela dagen. Tillsammans besökte vi förbjudna staden, himmelens tempel, en silkesfabrik, en pärlfabrik, ett kinesiskt "tea house" med te ceremoni och sommarpalataset. Det ena vackrare än det andra! Mitt öga har njutit hela dagen och det är frustrerande när ögat och kameran ser samma sak. Men en fantastisk dag hade vi tillsammans som slutade runt halv fem på eftermiddagen. Där efter bad jag guiden att släppa av mig på en stor marknad. Så stört mycket folk, tänk dig China town, i Kina!! Där gick jag runt i några timmar, åt lite streetfood, köpte en billig skräpklocka, prutade lite och träffade en sköning som bjöd in mig till sin ateljé. Där stod vi länge och pratade om konst och om att leva ett kreativt liv. Det hela slutade med att jag köpte en tavla som jag gillade och som han tyckte passade mitt hjärta. Den föreställer ett rött plommonträd. Med den och 400 kr mindre i forexkuvertet började jag jakten på att komma hem. Jag fick gå en bit innan jag hittade en taxichaufför som kunde tänka sig att köra. Denne man råkade vara hur trevlig som helst och han var så glad att jag kunde kinesiska och att jag ville prata med honom. Halvvägs till hotellet frågar jag om han vet var jag kan köpa ett kinesiskt mobilkort. Mannen bromsar, gör en U sväng på en av Beijings största gator och jag ser livet passera i revy. Men skicklig som han var så tog han sig runt utan att krocka och han körde mig sedan till en mobilbutik, följde med mig in och hjälpte mig köpa ett simkort. Sedan körde han mig till hotellet. Han är helt överlägset dagens hjälte!

 Dagen ska snart gå mot sitt slut, imorgon ska jag upp samma tid och då väntar en heldag på muren. Hoppas på bättre väder då det har varit så regnigt sen jag kom ner. Luften här är för övrigt vidrig. Det är helt dimmigt pga föroreningar och så fort man kommer lite utanför stan får hjärnan en kick av syre!

Så det är lite om dag 2. Beijing fortsätter att leverera. Men jag kommer nog verkligen vara mätt när jag åker vidare, har man sett en byggnad i Beijing har man sett alla, lite så känns det. Ska bli spännande med Xian om några dagar som bjuder på lite mer landsbygd.

Har hittat en kyrka som jag ska försöka ta mig till utan att utsätta mig för nån större fara på söndag. Vore så spännande och se hur de firar gudstjänst med flera tusen medlemmar utan att någon ska märka det. Be gärna över att det ska gå bra!

Ligger i sängen och tänker på orden från psalm 16. " Jag har alltid Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte ska vackla". Ber att jag imorgon ska få se världen med Guds "filter" framför mina ögon. Ja tänk att få se världen med Hans ögon. Det tror jag är möjligt, och jag ser fram emot ännu en dag i landet som skickat sin kärlekspil rakt in i mitt hjärta.

Närkontakt

Hotellobbyn har internet. Prisa Gud!


Jag är på plats, väl installerad i mitt mycket fina hotellrum. Visumkrånglet har en rätt fin baksida ändå och jag är glad att bor tryggt och bra.

Flygandet gick bra, några timmars försening från Zürich och det luktade ragnarrök när ett plan med flera hundra kineser insåg att de skulle bli försenade. Det roade mig och jag satt och mös lite i mitt annars VÄLDIGT trånga säte. Swiss air hade varit så vänliga och anpassat planet för destinationens resenärer och jag satt och vred på mig och sökte förtvivlat efter den bästa sovpositionen i 12 timmar. Men äntligen så landade vi och efter att ha åkt tåg i några minuter till "baggage claim" ( så sjukt stor flygplats!!) så fick jag min väska och började traska mot ovissheten. Fick efter en stund tag i en taxi som såklart lurade mig på pengar men efter 1.5 timme släppte av mig på hotellet. Kinesiskan flöt på bra, vi pratade nästan hela vägen. Innan jag gick av planet i Beijing så bad jag: Gud låt ditt ljus få lysa genom mina ögon nu när jag inte får prata om dig. Innan han släppte av mig sa han att det var nått speciellt med mina ögon, att de hade nått ljust över sig.

Jag kraschade lite på sängen och tog en dusch, sen klädde jag mig för regnväder och gav mig iväg på upptäcktsfärd. Jag hamnade i ett hutongområde och köpte mig magiskt god frukost. Hälsade på folk som förvånat såg mig traska genom området med min blåa regncape. Gick långt. Kanske för långt för tillslut fick jag ont i fötterna och hoppade in i en moppetaxi. Han körde iväg mig en bit där jag hittade ett museum. Där stannade jag kanske 1.5 timme. Jag var nog deras första besökare och jag skaffade mig en vän! Bai hette hon och hon var från en annan kinesisk stad. Hon var så glad att få träffa någon som hade tid att prata. Och även hon kommenterade ögonen och mitt uttryck. Herren använder oss när vi knappt gör nått. Upplyftande. Sen smet hon iväg från jobbet och involverade typ alla på gatan att hitta rätt väg åt mig hem. Så gullig tjej.

Jag har nog varit nära att dö 100 gånger idag. Trafiken är är sjuk. Inte stressig eller kaosig. Bara sjuk. Finns inga filer och folk ligger på tutan. Övergångsställen är passé, blinkers en onödig funktion och survival of the fittest är ledord för trafikanterna. Jag tackar Gud att jag glömde mitt internationella körkort hemma. För av nån anledning så blir jag sugen att köra i lite crazy traffic...
Efter min lilla upptäcktsfärd drog jag mig upp på mitt rum och tänkte att jag bara skulle slagga 20 minuter innan nästa pass ute på stan. Det hela resulterade i att jag vaknar kl 17 i panik. Hade glömt ställa om tiden i mobilen och hade ingen aning om vad klockan var. Trodde jag sovit i två dagar. Fick panik och sprang ner i lobbyn och frågade lite folk vad det var för dag och vad klockan var, men fick bristfälliga svar. Visste inte om det var kl 5 på morgonen eller eftermiddagen. Det syns liksom inte på gatan då det alltid är massa folk. Men gick in på en restaurang och den vänliga kvinnan fastställde då att klockan var 17. Åt gått, gick och köpte frukt, lite gott te och en skiva med kinesisk musik. Maten kostade för övrigt 12 kr.

Första dagen får ett klart godkänt betyg, i detta land som oväntat nog är så olikt Taiwan.

Det är Jakob som lägger in inläggen. Bloggen var såklart också spärrad...

Kram från Kina

Sverigefarväl

Kvällen före avresa. Sista natten i den trygga sängen.

Läskigt? Ja

Overkligt? Ja

Fantastiskt? Jag tror det.

Resfebern är på plats och fjärilarna flyger fint i magen. 

Åh, suck, aldrig är det kul med avsked. En månad dock, det är ju inte så farligt kanske. 

Biter ihop och släcker lampan för idag.

Nästa inlägg blir från drömmarnas land. Kina.

Återerövring

Ett år senare och den här gamla bloggen ska få liv igen.

Väskan ska snart börja packas. Lättare den här gången, hemresan är redan bokad så den här gången kommer jag inte försvinna så länge. Men tillräckligt för att det är kul att skriva lite! 

För ett år sedan hade jag brunast ben i Örebro, och jag trodde aldrig att en svensk morgondag skulle gry. Nej, en framtid i Sverige kändes urbota tråkig och ointressant. Vad skulle jag göra här? 

Den 7 juni för ett år sedan skrev jag i min dagbok: Syns det på mig? Kan man se att jag hängt med soldater, gått i djungeln, snickrat fönster, träffat bergsfolk, evangeliserat för okända människor, varit ensam, varit cellolärare, sett människor komma till tro, och pratat främmade språk? Nej, men kan nog inte det. Och det måste vara ok. Jag måste bära det själv. Jag behöver bara sortera lite. Lägga saker på rätt plats. Gud, lär mig förtrösta på dig. Jag vill bli använd. Lär mig att lita på dig.

Och det har funkat. Ännu en gång. Det går att lita på Gud.

Å det är en fantastisk känsla att kasta sig ut i full förtröstan!

I korta drag har året efter min förra resa innehållit jobb på Din Bok, kinesiska studier på Dalarna universitet, boende på Fillas studentbende, vikariat som ungdomspastor i Filadelfiakyrkan och numera fast jobb i Filadelfiakyrkan. Och en massa massa Taiwan. 

Kanske osunt mycket Taiwan, vad vet jag. Men jag har behövt det. Kanske tar det nio månader att bearbeta nio månader i utlandet.  För nu ett år senare ligger minnena välsorterade och tankar och känslor har retts ut och jag är redo för att ge mig iväg igen.

Jag gav mig själv och mina vänner ett löfte att jag kommer tillbaka, och det vill jag hålla. Jag har planerat den här resan sen 2 juni 2011, dagen då jag kom hem. Så det är på tiden att det bär av.

Den här gången blir det en kortare resa, en månad närmare bestämt. Det känns lagom och tillräckligt för att fylla den där utlandskvoten som jag har märkt att jag behöver fylla. 

Jag åker själv. Skrämmande och underbart på samma gång. I mitt huvud har Taiwan varit levande sen jag åkte, i mitt huvud har jag omvandlat svenska ord till kinesiska, i mitt huvud har jag sett färgerna, trafiken och människorna framför mig. Men det har varit i mitt huvud. Därför känns det viktigt att göra den här resan själv. Jag är privilegiad att i mitt jobb få möta så mycket fantastiska människor och bo tillsammans med 40 st andra. Men jag har märkt att ju fler människor jag har haft runt mig desto mer skrämmande har ensamheten känts.

Sanningen är ju att ju ensammare jag blir, desto synligare blir Guds närhet, som jag törstar efter. 

Här är en liten resplan för den som är intresserad (mamma och pappa)

Avresa från Arlanda 27 juni. Landar i Bejing och stannar där i 5 dagar, flyger sedan vidare till Xian för att kolla på Terrakottaarmén och cykla på muren.

Flyg vidare till Kunming för att kolla in TCG Nordica, här ska jag även träffa min gode vän Jonne som varit bosatt där ett år. Tillsammans ska vi hålla en konsert och jag ska även föreläsa lite och träffa några pastorer. Jag stannar i ca 15 dagar innan jag flyger till mitt älskade Taiwan. Jag kommer vara min första vecka i södra Taiwan hos några goda vänner, för att sedan ta tåget upp till Zhongli där jag bodde tidigare. Efter 10 dagar på Taiwan flyger jag tillbaka till Bejing för ytterligare en dag i turistanda för att sedan åka den långa vägen tillbaka till Sverige. Förhoppningsvis kommer jag hinna med både det ena och den andra. Men betoning ligger också på vila och återhämtning efter kanske mitt livs intensivaste vår.

Vore kul om du ville följa mig under denna månad!